Tidsmaskinen

Här kommer inlägget om hur allting började - precis som utlovat! 


En solig fredagskväll då vi sitter och fikar på Nordiska Museets café ser vi en man, som parkerar sin gröna Volvo 740 rakt framför caféets fönster. En skrynklig lapp med ordet
säljer på sitter fastlimmad på fönsterrutan. Så fort Annie och Joel ser lappen börjar de tjafsa om vem som ska ha bilen. Annie säger:

”Jag vill ha den här bilen!”. Hon spurtar ut till mannen och kommer efter en stund tillbaka. Hon ser helt euforisk ut och viftar med bilnycklarna i handen. Joel frågar med beundrande tonfall:
”Kan vi ta en tur med den här fantastiska bilen?”
”Hoppa in!”, ropar Annie.

Vi rusar fram till den gamla bilen för att utforska den. När vi sätter oss och är redo för att åka påminner Annie oss för att sätta på säkerhetsbälte. Annie startar motorn och allt som är omkring oss Nordiska museets café, alla gator, allting försvinner. Hela omgivningen utanför den gröna Volvo 740 blir vitt men efter några sekunder kan vi se en färgad spiralformad tunnel som vi är på väg in. Laura undrar väldigt oroad:

”Var är vi? Är vi döende?”
”Nej jag tror att vi lever”, säger Joel.
”Slå mig i huvudet men inte för hårt”, vrålar Annie.
Då tar Laura en colaflaska och slog lite lätt. Annie ropar ut.
”Aj, det gjorde ont! Jag tror att vi lever fortfarande”.
Poff! Allting svartnar…

Tripp, trapp, trull snubblar vi ut ur bilen. Trots vår chock och vårt illamående, blir vi genast fyllda med glädje till följd av den syn som uppenbarar sig för oss. En chokladfontän sprider sin ljuva doft runtomkring det stora, färgglada godispalatset. Regnbågsskimrande berg av godis tornar upp sig och vi står som förlamade och oförmögna att röra en fena. 

Laura bryter den translika stämningen och studsar upp i luften. Hon rusar iväg och tar ett rejält hopp rakt in i en gigantisk hög av marshmallows. Joel och Annie hänger på, och rusar helt galna runt genom slottet och vräker i sig godis av alla sorter. Ganska snart upptäcker vi att vår nya Volvo 740 har tagit oss in i framtiden. 

Direkt slår oss idén om att vi skulle kunna resa tillbaka i tiden, till nordisk medeltid. Vi forskar nämligen inom just det området och är väldigt intresserade. Vi är alla ytterst exalterade över denna nya möjlighet till forskning och så fantastiska förstahandskällor. Nu behöver vi inte längre nöja oss med att läsa i böcker om hur det var på den tiden, utan vi kan se med egna ögon och uppleva det, samt få människornas egna perspektiv. Litteraturen är den delen som verkar mest fascinerande – det öppnar för jämförelser mellan dagens litteratur och även mellan våra olika samhällen.